mognamamman

En sak jag har funderat på är varför allt tar sån himla lång tid med bebisar. Ibland känns det som att Neo och jag aldrig kommer iväg. Skötväskan ska packas med ersättning, nappflaskor, extra napp, blöjor, våtservetter, extra ombyte - you name it. Jag har alltid glömt någon sak vilket jag alltid kommer på när jag och Neo sitter i bilen och precis har kommit till korsningen från området vi bor i. Och då har jag ingen lust att åka tillbaka.

Som i morse - jag vaknade, gör i ordning Neos mjölkersättning, han äter klart. Jag passar på att värma en halv tub risgrynsgröt. Gosar in mig i soffan brevid Neo för att zappa mellan "Vakna med The Voice", "TV4 Morgonnyheter" och "Montel Williams show". Har ni sett mediumet Sylvia ´Brown som är gäst hos Montel? Det är läskigt hur snabbt hon svarar på publikens frågor om framtiden. Burr!

Hursom, när jag väl tar första skeden risgrynsgröt så smakar det - salt! Uäk! Så äckligt. Kanel och salt. Jag börjar fundera på vad som hänt. Är inte tallriken diskad? Var det salt på skeden? Har Bob tappat ett kar med salt i risgrynsgröten? Jag har inte läst något om ett salthaveri på Bob....

Efter ytterligare några sekunder ser jag som i slowmotion, sådär som ett fotografiskt minne fast med rörliga bilder, liksom. Jag ser hur jag tar saltkaret från hyllan och strör över gröten. Det var jag.

Vad är det som händer? Jag har aldrig i hela mitt liv haft på salt av misstag på min gröt. En del säger att man blir lite trög när man är gravid. Fast det har överbevistas i en ny undersökning där man kom fram till att gravida faktiskt presterar mer och är mer fokuserade när de väntar barn. Andra menar att man har massor med hormoner i kroppen - "mammahormoner". Och några menar att man får "mjölk i hjärnan" - allt blir lite dimmigt efter att man har fått barn.

Hmmm...jag vet inte vad som felas. Jag tar en till kopp kaffe och sköljer ner det sista av saltsmaken och funderar vidare.