Jag är ingen Cafè latte mamma
Jag erkänner - vissa dagar kommer jag inte ens ut genom dörren. Hahaha! Det är helt vansinnigt men sant. Att bara få komma in i duschen är vissa dagar en kamp.
Neo har aldrig varit en "sovande" bebis. Han föddes pigg och nyfiken på världen och har så förblivit. Vissa dagar har jag velat skrika: "Sooov!" Men nej, han sover när han är trött, det vill säga oftast bara 20 minuter i stöten.
Och då har jag inte tagit upp hans magproblem i början. Ojojoj...det är en historia för sig. Pust!
Nu börjar Neo bli så stor att han inte vill ligga i vagnen. Han är för liten för sittvagn. De gånger jag ändå har tagit mig ner på stan för en lunch eller fika får jag hoppas på att han sover eller så får jag sitta med honom i knäet. Hmmm...jag tycker det är "sådär". Inget stimulerande för Neo att vara hos mamma som bara försöker få honom att sitta fint när han vill stå. Och inget skönt för mig att försöka surpla i mig hett kaffe de minuter Neo sitter "fint".
Nej, jag tar en kaffe ibland, de gånger Neo är med pappa! Sååå mysigt att få vara "mammaledig" och bara sitta i lugn ro.
Och när jag är med Neo - då är jag med Neo.
så skönt att läsa det här som kontrast till alla "gullegull" bloggar om hur enkelt det är med barn o cafè Latte hit o GI-sallad dit :-)
du o jag är jämnåriga men jag har en dotter på alldeles strax 17 år (?????) åren rusar fram och själv står man liksom handfallen o bara tittar på...
jag har haft dottern själv sen hon var 9 månader, var nog för ung, 23, när jag fick henne o det där med förhållande o "leka familj" var inte riktigt min grej, fast i ärlighetens namn, jag är väl ingen klippa på familje-biten nu heller... hmmm, särbo sen juni, lite ny erfarenhet för mig kan man nog säga...
kommer nog att titta in hos dig fler gånger, är nybörjare på det här m bloggeriet själv men har tonvis m tid, framförallt på nätterna, som ändå tillbringas vid datorn, så jag tänkte ge det ett försök!
